Snörliver har under så lång tid utövat ett absolut herravälde att det redan inträngt i avlägsna byar som ett ”skönhetsmedel” och att redan 12-åriga flickor i städerna anlägger detta.
Verkningar
Revbenen intryckas nedtill genom snörning och därmed åtklämmas de ädla inre organen.
Revbenen äro fästade vid bröstet genom revbensbrosk. Dag och natt utvidgas och indreges bröstkorgen vid inandning och utandning.
Snörlivet förhindrar bröstkorgens rörelser och har till följd att revbensbrosken med tiden bliva styva samt att utvidgningen av lungornas nedre delar hindras. Alltså blir andningen ofullständig.
Blodbrist, nervsvaghet och lungsot uppkommer som bekant som en följd av ofullständig andning.
Muskler som ej brukas avtyna som bekant. Om tryck kommer till blir muskeldegenerationen ännu mer märkbar.
Just detta är fallet mot bröstkorgens, bukens och ryggens muskler hos fruntimmer som snört.
Detta är skälet till att fruntimmer som vant sig vid att hava snörliv, så energiskt förklara sig ”ej kunna leva utan snörliv”, och att de utan snörliv känna det, som om de skulle falla samman och ej kunna hålla sig uppe.
Visserligen försvarar sig ett snörlivbärande fruntimmer vanligen med påståendet att det ”sitter så löst”.
Saken är den att hennes kroppsvävnader så länge utsatts för tryck att de till stor del förlorat sin känslighet.
Snörlivets offer
Några unga flickor å lantställen i Stockholms närhet hade kommit överens om att begagna hårt åtdragna snörliv för att se vem som kunde snöra sig mest.
Synnerligast utmärkte sig i detta avseende en ung fröken som väckte förvåning genom sitt onaturligt smidiga liv.
Men ”det smala livet” blev hennes död. Hon snörde sig så hårt att hon träffades av blodstörtning och dog 24 år gammal. Hon begrovs i Stockholm den 21 juli 1889.
En tysk skald har ej utan skäl om dylika snörda kvinnor skrivit versen att:
Våra kvinnor är amazoner:
Bepansrade de gå omkring, och skona ej ens det späda barn i moderlivet