»Sexuella utsvävningar och förvillelser äro en oerhört vanlig orsak till neurasteni.» Så har jag yttrat mig i
artikeln neurasteni. Det är ej utan grund, som den genom dem uppkomna neurastenien fått en särskild benämning, som gör, att den måste betraktas under särskild rubrik.
• »Kunskapen om människans könsliv är så viktig, att utan den är kunskapen om människans hela övriga
konstitution av ringa nytta för oss.» (D:r Adolf). Tyvärr meddelas denna kunskap i våra dagar ofta på ett mycket
olämpligt sätt. Somliga författare skildra s. k. sjukhistorier, hämtade från det sexuella området, så, att en
direkt skada uppstår hos den. som läser dem. Läsarens fantasi förorenas, han kan sedan ej komma ifrån de vidriga
tankebilderna, och steget till fall är för en dylik besmittad stackars människa ej långt. Det skall vara en läkare,
med under långa års studier förvärvad vana att se allt, taga i allt, läsa om allt och höra allt, som utan att erfara
den ringaste sexuella retning skall kunna genomgå de dystraste sidorna av mänsklighetens förvillelsers historia. För
flertalet andra människor, som ej personligen äro intresserade, är det bäst att över ingången till dylika områden
sätta upp ett anslag; »tillträde förbjudet». »Kunskapens träd mitt i lustgården» hade ett längre namn, som lydde
så: »Kunskapens träd på gott och ont.» I direkt geschäftsyfte författas vidare en mängd böcker, gående ut på att
utmåla följderna av ungdomssynder, »ofullständig kraft», »könsoförmögenhet», m. m. En sådan är t. ex.
»Rådgivare för svaga män», utgiven av The state Medical In-stitute, Fort Wa>ne, Ind., U. S. A. Broschyren är typisk.
Den böljar med ett kapitel om »frånvaron av moraliskt mod. Egendomliga föreställningar om förlorad mandom»
och rekommenderar sedan »utvecklande och stärkande tvagningsvatten», som är »en Utvärtes behandling eller
påsmörjning för återställande av de borttärda, sjukliga eller till en del sjukliga organen,, till deras naturliga och
bestämda storlek, styrka och tjänstduglighet». Ett grövre skoj kan knappast tänkas. Det blottar den djupaste
okunnighet om den sexuella neurasteniens väsen och en penningehunger, som ej skyr några medel. Jag önskar,
att jag genom efterföljande sidor kunde rädda några »dumma svenskar» (dumme Schweden) från
kvacksalvarna. Slutligen måste vi lägga märke till den rent av diaboliska fräckhet, med vilken (även av läkare) de
preventiva medlen, som alla leda till sexuell neurasteni, utbasunas, medel, som ofelbart förstöra individen och
nationen. Zola har i sitt arbete »fruktsamhet» visat, vart fruktan för barn i äktenskapet leder. Om än hans
skildring är överdriven, är den dock lärorik, och man får av hans bok ett starkt och i huvudsak riktigt intryck, att för
friska föräldrar äro många barn en av de största välsignelser, tvärtemot de fega två-barns människornas*
åsikter. Se nedan.
Symtomer. — Beard, neurasteniens förste beskrivare, har i ett specialarbete om sexuell neurasteni lämnat
uppgift på de förnämsta symptomer, som han i 43 utpräglade fall av sjukdomen iakttagit. De äro hos mannen följande:
äckel kväljningar till följd av överdrifter; rubbningar i synsinnet; själsförstämning och nervös dyspepsi; värk i
ryggkotorna, värk i ögonen, blindhet; svindel och hjärtklappning; värk i testiklarna, i ländkotorna och
korsryggen; retlighet hos hjärtat, nedtryckt sinnesstämning och minnesslöhet; skrumpen manslem, slapp pung och ömma
testiklar; nervrubbningar; röda, svullna, rinnande ögon med sorgset ansiktsuttryck; slapphet och kongestion i
urinrörets prostatadel; retligt lynne; hjärntrötthet; sexuell svaghet hos mycket kraftigt byggda individer; allmän
svaghet under flera år till följd av långvariga utsvävningar; åkommor i prostata: sädesavgång; huvudvärk; nervösa symptom hos testiklar och blåsa; blodbrist, folkskygghet. Sexuell aeurasteni hos kvinnan är av samma slag som motsvarande sjukdom hos mannen; symptomerna äro i det hela gemensamma. Hos kvinnan tillkommer ömhet hos
äggstockarna och menstruationens uteblivande eller oordentlighet. Oordningar hos äggstockarna och livmodern kunna
framkalla sexuell neurasteni. Prostata hos mannen motsvaras av livmodern hos kvinnan.
Att en av sexuell neurasteni lidande person därjämte företer flera eller färre av de för neurasteni i allmänhet
egendomliga symptomerna, faller av sig själv.
Orsaker. — Varje bruk av könsorganen, som ej är strängt lämpat efter- Skaparens avsikter, d. v. s. som är
onaturligt, leder till sexuell neurasteni. Alltså märka vi bland de vanligaste orsakerna till sjukdomen följande;
Onani. — Sexuella överdrifter (för ofta utfört sexuellt umgänge, som i synnerhet är vanligt i barnlösa äktenskap
och i de äktenskap, där preventiva medel användas). Sexuella, överdrifter även om de bedrivas på fullt normalt sätt,
föranleda samma symptom, som då de utföras på ett ej normalt sätt. Preventiva medels användning. Ridning
har ofta en olycklig inverkan på mannen. Slutligen kan sexuell neurasteni uppkomma som symptom av allmän
neurasteni, ådragen på något av de sätt, som giva upphov till denna vitt utbredda sjukdom, utan att sexuellt
missbruk det ringaste varit med i spelet. Det bör anmärkas, att könsumgänge ofta utövar ett skadligt inflytande på
nervsystemet ända till tre dagar efter dess utövande. Hos många människor medför könsumgänget liknande verkan
som vissa gifter såsom alkohol, tobak} opium och kloral (Beard), Man får väl antaga, att alla dylika individer äro
sjuka, att det för dem är av största vikt att genom rationell allmän behandling återvinna hälsan.
Om Malthusianismen.
Det finns intet ersättningsmedel för äktenskapet och kan ej komma att finnas något. Äktenskapet är ett
medel att förlänga livet, att bibehålla hälsan och att förekomma många sjukdomar. Ju högre det allmänna
hälsotillståndet, ju högre sedligheten står, desto mera aktas äktenskapet högt. Dödligheten bland oäkta barn är nära
på dubbelt så stor som bland äkta. Äktenskap och familjeliv äro livsvillkor.
Tomas Robert Malthus (först präst, sedan professor i historia och nationalekonomi) utgav 1798 ett arbete i
nationalekonomi »Essay on the principles of population». Han uppställde den »Malthusiska lagen» att befolkningen
har tendens att öka sig raskare än de till dess underhåll erforderliga näringsmedlen. Han anser, att man i
äktenskapet bör leva så, att antalet födelser erfara en viss inskränkning. I hans ögon är det moraliska tvånget d. v. s. sexuell återhållsamhet, det enda botemedlet för fattigdom och andra dåliga följder av överbefolkning. Malthus fordrar, att
mellantiden mellan pubertetsperioden och äktenskapet skall levas i sträng kyskhet, emedan kyskhetslagen ej kan
kränkas utan att medföra skadliga följder. Malthus anser vidare, att man bör gifta sig först vid en framskriden ålder.
Han uttalar sig uttryckligen mot excesser av varje slag, Alstrandet av barn under gynnsamma materiella
förhållanden vill Malthus ej inskränka.
Malthus’ efterföljare, de s, k. Ny-Malthnsianerna, hava med en falsk, ensidig uppfattning av Malthus’
nationalekonomiska lära gjort användning därav för sexuellt ändamål och i den Inlagt en betydelse, som den faktiskt ej äger.
Det är dessa ny-malthusianer, som äro ivriga,förespråkare för preventivmedel. All onaturlighet i könsumgänget
bestraffar sig hos både mannen och kvinnan genom ödesdigra lidanden. Alla män böra få klart för sig, att
konstlad ofruktsamhet ej är annat än äktenskaplig onani. Varje preventiv åtgärd skadar ej blott den egna hälsan, lyckan
och framtiden, utan bereder även mycket lidande för den avkomma, som möjligen en gång födes. Människan är
nämligen en i varje hänseende fullkomlig och ändamålsenligt byggd organism. Varje organ i hennes
beundransvärda kroppsbyggnad har sin bestämda verksamhet, sin noga förutbestämda förrättning att fylla. Lungan är till
för att andas, hjärtat för att driva blodomloppet, magen för att upptaga mat och dryck o. s. v. Ett organs verksam-,
het måste i varje avseende svara mot dess åt detsamma bestämda uppgift. Att av detsamma begära en därmed i strid
stående verksamhet är att driva missbruk därmed och måste föra till sjukliga förändringar. Om vi nu överföra
denna oomkulirunkeliga sats från fysiologien på könslivet, så måste vi uppställa den fordran, att dess organer, de
manliga och kvinnliga könsorganen, helt och fullt utöva den dem tillkommande verksamheten. Det normala coitus
måste utföras precis så, som Skaparen avsett det. Varje om än så skarpsinnig och försiktigt uttänkt ändring i
det sexuella umgängessätt och utförande är ett missbruk av naturdrift, och måste alltså föra till sjukliga förändi
ingår. Med ett ord: det sexuella umgänget med preventiva medel i syfte att åstadkomma konstlad ofruktsamhet är
hälsoskadligt, likgiltigt vilket preventivmedel, som användes, Följderna av preventivmedels användande bliva för
mannen såväl som kvinnan först och främst en känsla av otillfredsställelse, I det möjligheten till befruktning är så gott som utesluten, förledas makarne att på ett överdrivet sätt för ofta utöva umgänge. Följderna härav bliva
hysteri och sexuell neurasteni. Mannen kommer att lida av pollutioner och blir impotent; slutligen kommer han i
många fall att lida av azoospermi (frånvaro av sädesdjur i sperma). Den impotente mannen är nedtryckt, retlig,
häftig, ombytlig, godtycklig, hänsynslös, vanligen apatisk (slö). Adolf kallar ett liv med användning av preventiva
medel rent ut för äktenskaplig onani. Kvinnan får genom användning av preventiva åtgärder lida av
menstruationsbecvärligheter. Hennes humör blir odrägligt. Varje litet yttrande av den äkta mannen kan giva anledning till
de häftigaste förebråelser och sparlakansläxor, tårar och skandalösa scener. Den »äktenskapliga onanien» (= de
preventiva åtgärderna) inverkar mycket skadligare på kvinnan än på mannen och följderna inställa sig mycket
förr hos henne än hos mannen. En kvinna, som använder dylika medel, ser alltid äldre ut, än vad hon i
verklighe.-ten är, är blek och lider av slapphet i alla kroppens organer. Hon är i högre grad än andra kvinnor utsatt för att få
kräfta i underlivet (D:r Arnold Lorand.) Minnet hos den olyckliga, som är hemfallen åt dessa medels bruk,
minskas; talet förändras; somliga göra längre paucer mellan orden, andra tala i kortare, satser och göra så en paus,
under vilken de se på åhörarna, som om de ville utforska vad verkan dessa ord gjort; åter andra tala ytterst fort
utan uppehåll. Egoismen gör sig mer och mer gällande. En person, som lever ett dylikt liv och som tillika utsättes
för inverkan av dålig uppfostran, lättsinnigt sällskap och dåliga exempel, blir lätt ett byte för frestelsen han blir
lätt en förbrytare. Det är ett oerhört, ett förskräckligt missgrepp att förmå en medmänniska att använda preventiva medel, även om det sker i avsikt att vilja hjälpa en sjuk. »Att detta sker här och var av läkare, gränsar till det otroliga,» säger
D:r A. Damm, som även gör följande fråga: »Vilket straff borde träffa den, som i kraft av sin av staten förlänade
auktoritet ger sina medmänniskor råd, betecknar dem som förträffliga, värda efterföljd och som därigenom gör
sin nästa olycklig till kropp och själ och därjämte berövar sin samtid ett oändligt stort antal levnadsår, som
vederbörande utan kunskap om och åtlydnad av dessa råd kurmat leva lyckliga och glada i kretsen av de sina?»
Behandling. — Inga Utvärtes »medel» hjälpa mot sjukdomen, och även invärtes medicin har en ytterst ringa
betydelse. Vad som först av allt erfordras för att återvinna hälsan är, att det, som framkallat sjukdomen, måste
avlägsnas. Onanisten måste alltså göra bot och bättring» de preventiva medlen förvisas till — brasan, och tills hälsa
är återvunnen ett fullständigt återhållsamt liv i sexuellt avseende iakttagas. Sjuka organer, sjuka nerver måste
skonas. I artiklarna coitus, impotens, Onani och neurasteni är redan det väsentliga rörande det sexuella livet och
den sexuella neurastenicns behandling beskrivet. Diet, gymnastik och massagebehandling, elektrisk behandling,
vattenbehandling samt psykisk behandling (suggestioner) och moralisk behandling kunna i en erfaren läkares hand
åstadkomma storverk just vid denna sjukdom. Klokt är att rådföra sig med läkaren och då och då meddela honom,
hur det går. Stödet av en fackmans vänliga hand är vid denna sjukdom liksom vid andra fall av neurasteni
värdefullt.
Sjukhistoria. (Ur en tysk kvinnlig läkares praktik.)
För någon tid sedan förde man till mig en mycket orolig liten flicka på sju år. Hon hade avbitna naglar, blekt
ansikte, blåa ringar under ögonen och var efter moderns beskrivning så urståndsatt till andlig sammanhållning, att
hon icke kunde bevista någon skola. Hon onaniserade på ett alldeles förskräckligt sätt. Modern sade: »hon rasar om
natten i sin säng.» Fadern var en avsigkommen man med ett äventyrligt förflutet: modern själv hade efter nio
barnsängar och till följd av sin mans nervtillstånd också blivit mycket nervös. Detta stackars barn var det yngsta.
Fadern hade ett så märkvärdigt irriterande inflytande på detsamma, att dess tillstånd alltid försämrades genom
samvaro med honom. Därjämte rådde i huset den otroligaste brist på pedagogiskt sinne. Barnet fördes till sent på
nätterna på offentliga lokaler, umgicks nästan uteslutande med äldre och fick alltid sitta med vid föräldrarnas rika bord.
Vid lek med andra barn fick det sådan lust att kyssas och smekas, att man måste avlägsna dem. Sjuklighet hos
föräldrarna och en totalt förvänd uppfostran av barnet hade till följd ett degenererat, brådmoget, sjukligt retligt
nervliv. Behandling. Avlägsnande från föräldrarna: blodbildande men allt igenom retningsfri diet, alltså
varken alkohol, kaffe eller kött; avledning för tankar om dagen genom små nyttiga arbeten i kök och trädgård, lekar med
väluppfostrade kamrater av samma kön under oavlåtlig uppsikt av en fullvuxen; inga nervretningar genom kallt
vatten; inga stränga straff (alltså ingen kroppsaga); över-, vakande under natten; riklig tillgång till frisk luft.